chevelle.blogg.se

En klassisk hundblogg om livet med schäfern Chevelle!

Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Kategori: 20-dagars utmaning

Då jag är en djurtokig tjej så man tycka att mitt liv vore fullt med djur, men så är det inte, längre i alla fall. Eller för vissa kanske det anses som mycket, men då ska jag säga er, om ni bara visste hur det har varit!
 
Först ut har vi Skroten, annat kallad Skrothögen när man inte riktigt är på humör.
Hon må se ut som en kattunge, då hon inte väger mycket mer än två mjölkpaket, men är en blandning mellan vanlig, hederlig bondkatt och norskskogskatt på tre år. Hon uppför sig dock inte som en bondkatt utan mer som en präktig hertiginna.
 
Om man ska fortsätta på kattfronten så finns det två till, Lillis och Lillen AKA. lillskiten (kreativt jag vet). Lillis är en gammal rödvit herre på snart 15 år och Lillen är en brunspräcklig svanslös med sina 5år.
Dessvärre har jag inga bra bilder alls på dem.
 
Skroten i vinterlandskap
 
Sedan får vi inte glömma den humoristiske, den suraste surgubben med de hemskaste fisarna; MASSE!
Masse är en blandning mellan engelsk staff och pitbull på tre år som kom till oss lite spontant.
Han är en riktig komiker och är världens snällaste fastän han tjuvnyper en ibland.
Med Masse har jag tränat lite agility och massvis med trickträning förstås, men då han inte är förtjust i andra hanhundar så blir det inte mycket mer än en superkul aktivering för honom.
 
En stollig Masse på skogspromenad
 
Ja, det var väl djuren i mitt liv just nu. Vet inte hur många katter, kaniner, marsvin, råttor, fiskar och hönor jag har haft i mina dar haha. Man är ju inte djurtokig för ingenting!
 
Sedan måste man såklart avsluta med en oskarp och suddig, men åh så söt valpbild på Chevelle.
 
 

Dag 4 – Din första hund

Kategori: 20-dagars utmaning

Chevelle är min första alldeles "jag-står-på-pappret-egna" hund.
Men min hundhistoria började långt innan denna kavaten...
 
Ända sedan jag var liten ville jag ha en egen hund, tja och en häst förstås, och en ko och en miniget att ha i trädgården. Ja, djurtokig är en snäll benämning på mig må jag säga.
Katter, kaniner och kuttriga marsvin var det mamma gick med på, men mitt eländiga tjat ekade där hemma varav mamma bestämde sig för att avskräcka mig genom att ta hem en hund.
 
Bara det att hon tog hem springer spanieln Tulo på tre år, vildare än vilda western själv och tillsammans släpade han oss genom diken och lerpölar tills jag var alldeles upp över öronen kär i hundar.
Det var då mamma insåg att det var dags att låta Tulo gå hem till sin Husse igen och tacka för lånet med en aningen missnöjd min på läpparna.
 
Mamma gav sig dock inte, hon skulle fullfölja sin plan att avskräcka sin dotter så hon kunde få lugn och ro där hemma. Vad gör hon? Hon släpar hem en schäfertik på snart sju år OCH en stor schäferhane på ett år.
Tja, ni kan väl gissa hur det gick!
 
Där föddes min passion för agility samt min kärlek åt schäferhunden och jag lärde mig den hårda vägen att aldrig, aldrig ha gummistövlar på vintern.
Där hemma på landet rultade jag omkring med två schäfrar och var lyckligare än aldrig förr, medans mamma insåg att det är hopplöst att bota min kärlek till hundar.
Sedan i turordningen kom mormors hund Maggan och sedan hennes Maja, därefter kom familjens Ludde och efter det tjurgubben Masse.
 
(Från vänster) Tulo, Maggan, Ludde, Masse
 
Och nu till sist min älskade galenpanna, Chevelle
 

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Kategori: 20-dagars utmaning, Allmänt

 

 

Då var det dags igen, dag 3 i denna utmaning och det ska handla om SCHÄFRAR!
Jag säger alltid att Chevelle är en schäfer när folk undrar, men hon har faktiskt några procent golden retriever i sig, men då det bara handlar om några ynka procent så säger vi schäfer till henne! :) 
 
Schäfer har alltid varit min en favorit hos mig.
Jag tycker om deras allsidighet och deras höga samarbetsvilja, det faktum att de alltid försöker och gör sitt bästa. De är även nyfikna, uppmärkssamma och " lätt taggade", men samtidigt så lugnar de sig lika fort.
Det går att använda en schäfer till så otroligt mycket; skydd, tjänst och räddningshund, drag, agility, spår, rally, ja det mesta helt enkelt. Det är en suverän sporthund!
 
Sedan är de inte heller fy skam att se på.
Sådär precist lagom stora, långsträckta, muskulösa och välsvarvade. En härligt tjock, aningens sträv päls med ett par stora öron som ibland verkar ha sitt egna liv och till detta ett par härligt bruna och kloka ögon.
Ja, en schäfer är verkligen något alldeles speciellt.
 
 
En alldeles nyanländ Chevelle, 9 veckor
 
Chevelle har alltid varit en väldigt lättsam hund, hon är oerhört lättlärd och vill ständigt lära mer (läs. gör allt för nya goa belöningar). Hon är dock en enmans hund och fruktansvärt mammig samt svartsjuk, vilket schäfrar visserligen är kända för att vara, visste dock inte i vilken grad det verkligen handlade om.
Skulle någon (Gud förbjude) sätta sig jämte mig så kommer räddaren i nöden, Chevelle i egen hög person som ett skott och ålar sig emellan samt försöker rädda mig från denne människa genom att dränka hen med sitt egna dreggel.
 
 
Förövrigt är graciös inget ord man förknippar med schäfrar, för de är precis allt annat än just graciösa.
De slår ner exakt allt i svanshöjd med denna dammvippa till så kallad svans och de drattar ner från sängen i ett tappert försök att lägga sig tillrätta. De går även in i diverse bord och skåp eller väggar för den delen med och när de ska förflytta sig från punkt A till punkt B låter det som en smärre buffelhjord är på språng.
 
Detta är schäfern i ett nötskal!