chevelle.blogg.se

En klassisk hundblogg om livet med schäfern Chevelle!

Fysträna din hund

Kategori: Allmänt

Som människa är man i regel mån om att äta rätt, inte slarva med maten, träna och koppla av.
Man ska äta nyttigt, men någon kaka då och då gör inte så stor skillnad och man ska röra på sig, men samtidigt koppla av i soffan eller få en massage.
 
Tänk nu på din hunds liv, hur mycket tänker du i de här banorna om din hund?
Ett bra foder, inte för mycket från tallriken, lite bollkastning och några promenader om dagen, sedan soffhäng?
Det räcker inte, en hund är en atlet som behöver stimulans psykiskt och fysiskt, och rätt sådan.
En hund behöver olika typer utav träning för att få rätt muskelbyggnad så den orkar med den där bollkastningen eller cykelturen.
 
Hur gör man detta nu då?
Jag brukar använda mig utav skogen, parken eller en lekplats för lite mindre barn. Såklart på kvällen om man är på lekplatsen då en galenpanna till schäfer som flaxar omkring inte alltid är uppskattat.
 
Långsam skritt över upphöjda pinnar är suveränt för hundens rygg och höfter, börja med pinnarna på marken och höj succesivt till jämnhöjd med hundens handled. Hunden ska kunna gå i en normal skritt, men lyfta på tassarna ordentligt, dock inte i en onaturlig rörelse.
Anpassa avståndet till din hunds rörelser.
 
Har ni ingen skog i närheten så kan man långsamt promenera i vatten, sand eller varför inte snö till vintern.
Målet är att hunden ska lyfta en tass i taget och detta ordentligt.
 
 
Börja med en kort serie för att sedan lägga till fler pinnar
 
Balansera på stockar, bänkar, stubbar eller liknande är också jättebra, då nästan alla kroppens muskler får arbeta när man försöker hålla balansen.
Man får använda fantasin lite och använda vad som kommer under promenaden, det behöver inte vara så avancerat eller tidskrävande.
 
 
Försök er inte på detta under regn, det blir snorhalt!
 
Klättra i branta backar, på klippor och kullar är också superbra för musklerna!
Även att hoppa över hinder eller krypa under dem, men valpar får inte hoppa över för mycket hinder, då de fortfarande växer och kan skada sig. Det är alltid rekommenderat att röntga sina hundar innan de börjar hoppa över för mycket hinder, men ett genomtänkt skutt då och då är inte någon större fara.
 
 
Använd belöningar för att få önskat beteende utfört, forcera aldrig
 
 
 Chevelle tar sig ett efterlängtat skutt
 
 
Värre än såhär är det helt enkelt inte, men gör stor skillnad för din hund!
Tänk bara på att detta är riktigt jobbigt för din hund, så gå ut försiktigt och bygg vidare allt eftersom. Och efter ett sånthär pass, förtjänar både du och din hund lite gos och massage i soffan!
 

Hur du lyckas med första spåret

Kategori: Allmänt

 
Att lägga samt gå sitt första blodspår som nybörjare kan verka krångligt och svårt, så här kommer en guide för att enkelt lyckas med sitt första nybörjar spår!
 
Innan du kan börja lägga spåret så är det några saker du behöver först:
  • Blod
  • Pet-flaska
  • Snitslar
  • Spårsele eller halsband
  • Lina
  • Kattmat
  • Viltklöv (valfritt)
Blod finns att köpa billigt fryst i delikatess disken hos t.ex. Ica kvantum eller City Gross, men det är inte alltid de har blod hemma och då får man beställa vilket tar ungefär 2-3 dagar hos dem.
Om man har ett lokalt slakteri eller lite kontakt med jägare så kan man såklart få tag i blod via den vägen också.
 
När man har sitt blod, tinar man helt enkelt detta och späder ca 1 del blod med 4 delar vatten i en halvlitersflaska, det brukar bli lagom. Då blodet ska "sprutas" ut gör man helt enkelt några hål i korken med en spik. Annars är väl diskade spirapsflaskor också suveräna att förvara blodet i! 
 
Snitslar är lika enkelt att få tag i dem med.
Man kan köpa, men enklast och billigast är att helt enkelt göra egna utav plastkassar. Jag brukar använda mig utav Ullareds kassar och klippa långa, gula snitslar utav dem. Helst ska man ha olika färger på snitsarna, t.ex. gula för rakt spår och blåa för sväng, men det är lite överkurs än så länge. Det viktigaste är att snitslarna (de långa remsorna) är i en stark färg så de lätt syns i skogen!
 
Nu har du allt du behöver för att lägga spåret, så då kör vi igång!
 
Ett nybörjarspår ska vara enkelt, det vill säga så rakt som möjligt, i lätt terräng och ganska kort ca 100 m är en bra början. Sätt ut en start snitsel, rugga upp marken under den och bloda ORDENTLIGT, gör även en halvmeter rak linje med blodet, så nybörjarhunden ska förstå vart den ska.
Sedan snitslar man helt enkelt så rakt man kan i ögonhöjd, samt blodar i vartannat steg (t.ex. varje gång höger ben sätts ner så blodar man).
 
När spåret är lagom långt, sätter man en slutsnitsel, lägger ut kattmaten (oöppnad) samt klöven och blodar återigen ordentligt, på kattmaten, på klöven, det ska vara blod överallt!
 
Nu till det viktigaste att tänka på, ta inte samma väg tillbaka!
Gå i en halvcirkel på minst 20 meter ifrån spåret tillbaka till där du började. Sedan ska spåret fästa i ungefär en timme innan det är redo för att gås!
 
Snitsla i din ögonhöjd, inte hundens, det är bara du som ska ha koll på snitslarna!
 
Sedan är det helt enkelt bara till att ta hunden till spåret, sätta hen och fästa samt räta ut spårlinan!
 
Gå fram till spårets början själv och krafsa i marken för att få hunden intresserad, börja alltid spåret på samma sätt! Förstår inte hunden att den ska gå framåt, visa den då genom att själv gå framåt något steg. Hundarna brukar snabbt snappa upp sin uppgift, men ibland kan man få stötta dem lite igenom första spåret.
 
Tänk på att belöna mängder vid spårets slut!
Detta är något som kräver mycket ifrån hunden, så spar inte på belöningarna!
Det ska inte vara några tvivel om hur duktig och uppskattad din hund är när den hittat fram.
 
Men svårare än såhär är det helt enkelt inte!
Detta är de nödvändigaste baskunskaperna och tipsen för ett bra nybörjarspår.
 
Lycka till!

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Kategori: 20-dagars utmaning, Allmänt

 

 

Då var det dags igen, dag 3 i denna utmaning och det ska handla om SCHÄFRAR!
Jag säger alltid att Chevelle är en schäfer när folk undrar, men hon har faktiskt några procent golden retriever i sig, men då det bara handlar om några ynka procent så säger vi schäfer till henne! :) 
 
Schäfer har alltid varit min en favorit hos mig.
Jag tycker om deras allsidighet och deras höga samarbetsvilja, det faktum att de alltid försöker och gör sitt bästa. De är även nyfikna, uppmärkssamma och " lätt taggade", men samtidigt så lugnar de sig lika fort.
Det går att använda en schäfer till så otroligt mycket; skydd, tjänst och räddningshund, drag, agility, spår, rally, ja det mesta helt enkelt. Det är en suverän sporthund!
 
Sedan är de inte heller fy skam att se på.
Sådär precist lagom stora, långsträckta, muskulösa och välsvarvade. En härligt tjock, aningens sträv päls med ett par stora öron som ibland verkar ha sitt egna liv och till detta ett par härligt bruna och kloka ögon.
Ja, en schäfer är verkligen något alldeles speciellt.
 
 
En alldeles nyanländ Chevelle, 9 veckor
 
Chevelle har alltid varit en väldigt lättsam hund, hon är oerhört lättlärd och vill ständigt lära mer (läs. gör allt för nya goa belöningar). Hon är dock en enmans hund och fruktansvärt mammig samt svartsjuk, vilket schäfrar visserligen är kända för att vara, visste dock inte i vilken grad det verkligen handlade om.
Skulle någon (Gud förbjude) sätta sig jämte mig så kommer räddaren i nöden, Chevelle i egen hög person som ett skott och ålar sig emellan samt försöker rädda mig från denne människa genom att dränka hen med sitt egna dreggel.
 
 
Förövrigt är graciös inget ord man förknippar med schäfrar, för de är precis allt annat än just graciösa.
De slår ner exakt allt i svanshöjd med denna dammvippa till så kallad svans och de drattar ner från sängen i ett tappert försök att lägga sig tillrätta. De går även in i diverse bord och skåp eller väggar för den delen med och när de ska förflytta sig från punkt A till punkt B låter det som en smärre buffelhjord är på språng.
 
Detta är schäfern i ett nötskal!